Jag var funktionärs-prao på Rogers Bergstävling idag eftersom Rogers traditionella partner in crime hade annat för sig. För mer info om tävlingen i sig, se inlägget nedanför.

Jag tänkte så här: Garmin, pannlampa, vantar.
Vad mer kunde man behöva på Hammarbybackens topp en Nobelafton som denna?

Jo, man hade kunnat tagit med sig ett elaggregat, ett par byggstrålkastare, en fodrad camelback med vinglögg och ett par knäskydd…

Men nu hade jag bara det först nämnda så det var lite spartanskt.

RBT-tråden på funbeat hade inte varit så aktiv så jag trodde det skulle komma max 10 pers upp på kullen, vilket kändes ok eftersom jag skulle vara tidtagare för första gången i mitt liv. Men, hell no. Istället blev det deltagarrekord och slutsiffran hamnade på 37-38 personer! Party on dude.

Trubblet för mig började redan vid registreringen då det var två triathlonklubbar med liknande förkortningar som hade ett stort antal deltagare från båda klubbarna. Stockholm City Triathlon (SCT) och Stockholm Triathlon Club (STC) – gissa om jag skrivit fel på minst hälften av dem? Sorry för det.

Det var också NÅGOT svårt att hålla reda på alla varvtider på grund av mörkret och att det var så många deltagare – man var tvungen att lysa på dem för att se numret, sen hitta det på pappret och naturligtvis kolla tiden. Att vi var två gjorde det hela hanterbart, men det värsta av allt var att det var flera som hade samma siffror på sina nummerlappar… RBT är ju en “låtsastävling” där man får ta med sig egen nummerlapp, och min orutin noterade inte att flera hade samma nummer… Det gjorde det hela lite tuffare. “Är det 139 dam eller herr?” “67 Staffan eller Kalle?”

Det blev säkert fel på vissa varvningstider, men sluttiderna ska vara korrekta.

Annars har jag inga problem med att det blir som Roger sa när det var över; “Vi skyller på praktikanten.”