Nu är jag en av er!

Det är er alla som springer backintervaller på Västerbron jag menar.
Jag har varit där idag och sprungit om och förbi samma människor ett antal gånger. Det bidde loopar om vardera cirka 370 meter som avverkades (“i rask takt”, hade varit fint att avsluta den meningen med, men jag är ju inte särskilt rask så en enkel punkt fick avsluta min information).

Nedanför bron stod en Jeep och jag hängde över räcket varenda varv för att se om jag såg någon Magda som hörde till den, men icke. Hur som helst så var den aktiviteten stärkande för själen, ty själva backintervallerna hamnar ju inte direkt på min top-10 av skojiga saker jag gjort. Kanske beror det på att det var första gången, det mesta blir ju bättre av lite övning.

Så nästa vecka – upp på bron igen. Mitt bollplank säger att det kan behövas “lite högpulsare på dina [mina] ben”. Jag får väl anamma det och inte bara lufsa.