exploring the infinite abyss

hinner aldrig skriva här så jag lägger ner bloggen nu. jobb uppsats thaiboxning Koh Samet-besök  andra besök yoga tar upp all tid och då mitt jobb är att skrivaskrivaskriva har det inte blivit så kul att göra det ännu mer här. håll kontakt via facebook mail och skype istället kära läsare. kram.

hej.

jag jobbar och jobbar och är för det mesta ganska trött men tänkte att jag skulle ge ifrån mig något livstecken iallafall.

tiden går så fort här, trots att den ibland (speciellt om eftermiddagarna efter lunchen) verkar stå helt still också. allt går i ett och de stunder jag skulle kunna ta mig tid att skriva här är jag för trött.

det nya som hänt är att jag äntligen har hittat en thaiboxningsklubb som passar bra! den klubben jag testat tidigare hade bra träning men hade bara öppet på morgonen och eftermiddagen. jag gjorde ett tappert försök att träna före jobbet men jobbet är så pass ansträngande att träning före det bara var för mycket. de dagar jag hade varit och tränat innan jobbet fick jag kämpa mig igenom för att överhuvudtaget hålla mig vaken. men nu har jag hittat ett ställe som är bra och som har träning på kvällarna. mitt mål är att träna tre gånger i veckan som jag gjorde denna första vecka.

nästa vecka, på fredag, så åker jag till Laos med Irene och Yu Jin. tåget till Vientienne tar 12 timmar och vi åker fredagkväll. väl i Vientienne tar vi en buss i 10 timmar till Luang Prabang. sen sover i där en natt och tillbringar hela söndagen med att turista i expressfart och sen tar jag och Irene en buss till Vientinne på söndagkväll och så lämnar vi in mitt pass där på thailändska ambassaden på måndagen och sen expressturistar vi på måndagen och hämtar tillbaka passet på tisdagen och sen åker vi tillbaka till Bangkok i 12 timmar. vi kommer fram till Bangkok vid sju på morgonen på onsdag och hinner med att åka hem och duscha och lämna våra grejer innan vi ska till jobbet igen.

jag tycker att helgerna har varit lite svåra här. veckorna flyger fram med stress, konstant prestationsångest och ett kaffehjärta där timmarna aldrig räcker till men under helgerna får jag tid som jag måste planera själv och även om det finns mycket som ska göras har det ibland gjort att jag kännt mig mer ensam/ledsen/förvirrad under helgen. den här helgen hade jag bestämt mig för att ta det väldigt lugnt och försöka vila ordentligt. det har inte riktigt lyckats men det bästa jag gjorde var att gå ut och lägga mig vid poolen i några timmar idag på dagen. jag är inte ute i ljuset så mycket. solen går ner vid halv sju och hela dagarna så sitter jag ju inomhus med min dator. dom där timmarna i solen idag var verkligen bra för mig.

nästa helg är jag i Laos och helgen efter det och helgen efter det är Hanna här och sen kommer Andreas och stannar i tre veckor! så nästa gång jag har en sån här ensam-helg är om tusen år. det känns bra. men stressigt. HUR ska jag hinna skriva en uppsats när jag är här också? det kanske var en dålig idé från början till slut men jag skulle verkligen vilja ha en färdig uppsats till julen.

nu ska jag dricka jos och försöka hitta inspiration till att skriva en uppsats genom att leta material.

hej alla,

sorry att jag inte skriver så ofta, det är så mycket som händer så att det är svårt att få tid till att skriva. jag jobbar från 10 till 18 varje dag, på förmiddagarna är det stressigt för då gör jag min “daily news monitoring” , dvs läser om allt som hänt i de länder jag bevakar och skriver sammanfattningar av nyheter som sedan skickas till alla medlemmar och alla som jobbar på Forum-Asia. på eftermiddagarna gör jag olika saker, jag har flera olika projekt som jag jobbar med. jag ska skriva en text som ska användas på en konferens i Bangladesh i oktober om ekonomsika, sociala och kulturella rättigheter och diskriminering i södra Asien. och jag jobbar med att lista alla FNs rekommendationer för Sri Lanka och Pakistan gällande olika saker vilket ska ingå i en databas senare.

som jag skrivit om tidigare har jag köpt ett träningskort och jag har yogat ganska mycket. jag gillar verkligen yoga och har provat flera olika sorts yoga som de har på det stället jag tränar på. när jag yogar och jobbar så finns det inte riktigt tid för något annat än att äta och sova utöver det.

vi har också börjat göra ganska mycket saker tillsammans vi praktikanter och några av de som jobbar på kontoret. vi går ut och dansar, dricker öl, äter koreanskt (som jag inte alls gillar men alla andra älskar) eller indiskt, går på sightseeing och marknader. hela tiden händer det något. igår var vi först på en bar som jag gillar som heter Shades of retro och sen gick vi allihopa hem till en av praktikanternas kompis. utlänningar i Thailand är verkligen överklass och en av praktikanterna som är halv tysk, halv thai bor i ett stort hus och har en maid som gör mat till henne och städar efter henne och hennes fester. väldigt sjukt liv.

det känns som om det som jag gör här i Bangkok är antingen sitter vid mitt skrivbord på jobbet, sitter i en taxi som står still i en trafikkaoset, äter pad thai (nudlar med tofu och nötter) eller yogar. men det händer förstås mycket mer.

när jag sökte visum på thailändska ambassaden i Sverige så sa de att jag nog kunde förnya mitt visum från Bangkok efter tre månader, det går bara att få visum för tre månader i taget. när folk på jobbet började prata om att de måste lämna landet för att förnya sitt visum ringde jag svenska ambassaden i Thailand för att se om jag verkligen kunde förnya mitt visum utan att lämna landet. de trodde att jag kunde det men bad mig ringa The Immigration Office. jag ringde men kunde inte riktigt få något svar. det berodde på vart jag hade praktik och allt möjligt. till slut åkte jag till själva kontoret med alla papper men även när jag lämnde det kände jag mig inte hundra procent säker på hur det är med det här. det verkar iallafall som att om jag inte lämnar landet så kommer mitt visum bli väldigt dyrt, om det ens skulle gå att få något. så jag besämde mig för att åka med en tjej som ska åka till Laos och förnya det därifrån. så den 25 september tar jag tåget till Laos. resan tar 12 timmar och kostar 120 kronor, sjukt billigt.  jag ska stanna där i fyra dagar.

jag ska eventuellt åka till Vietnam också den sista veckan av min resa här. det är några som ska dit och jag funderar på att åka med. min praktik skulle ju vara 6 månader men jag bokade hemresan den 22 december även fast praktiktiden skulle ta slut 13 januari. nu har jag pratat med min chef om det och jag kommer bara ha 5 månaders praktik istället och den sista tiden ska jag om jag inte åker till Vietnam så åka till södra Thailand eller något.

jag älskar Skype och jag pratade nyss med mormor på Skype! mamma tog med sin dator till mormor och så kunde jag prata med både mormor, Kalevi, mamma, Elina, Jocke och Viktor! helt otroligt.

båda mina syrror är ju gravida så det är juste att kunna följa deras magutveckling från Thailand också. nu hoppas jag bara att Soffie som är högravid också kan fixa Skype snart. om inte annat så tills bäbisen kommer!

jag har laddat upp många bilder på facebook för att ladda upp här tar för lång tid. alla som inte har facebook räcker upp en hand! de flesta av er har sett mina bilder tror jag.

jag mår bra här nu, jag har lärt mig så himla mycket om mig själv på den här resan. tack alla som stöttat mig. kram till er!

nu har det gått sådär lång tid igen att jag inte vet vart jag ska börja. jag har inte så mycket tid för att skriva i bloggen, inte ro heller.

i onsdags var det drottningens födelsedag och därför helgdag. jag vaknade och slog upp mina träluckor till fönster och såg att solen sken. jag kände mig som vanligt ensam och deppig men tänkte att jag säkert skulle må bättre av sol. även om det är varmt här hela tiden är det sällan sol, det är ju regnperiod just nu och oftast är det grått, mulet och 33 grader varmt. men solen sken och jag tänkte att jag kunde gå till poolen och sola. sagt och gjort. på vägen ner dit finns en affär där jag köpte solkräm för att inte bränna mig igen som på Koh Samet. min hud har fortfarande inte helt ömsat skinn klart efter det och det är två veckor sen jag var där. väl nere vid poolen var det fullt med folk och hela gymmet vid poolen var fullt med munkar. jag frågade om jag kunde bada ändå men fick höra att det är drottningens födelsedag. korkade mig som inte fattade att det inte går att bada då.

drottningens födelsedag är en stor dag för kvinnliga thaiboxare så jag ville verkligen åka till firandet av drottningen därför. jag fick ta tunnelbanan till slutstationen och därifrån tog jag en motorcyckeltaxi. chauffören luktade sprit och vände hela huvudet mot mig när han frågade om den svenska kungen etc och en tuktuk fick panikbromsa för att vi höll på att köra rätt in i den. han körde även mot trafikriktningen för att komma fram snabbare. det var första gången som jag faktiskt skrikit åt en motorcyckeltaxichaufför att köra mer försiktigt. jag överlevde färden och kom fram till palatset och området där festligheterna höll till. kanske en miljon människor på ett enormt område och flera olika scener med olika uppträdanden på och jag fick fråga om vägen kanske tio gånger innan jag hittade thaiboxningsringen. väl framme så tänkte jag att jag hade en väldig tur som fick en så bra plats på en läktare så att jag kunde se ringen så bra. efter ett tag så började jag tycka att det kändes konstigt att det var ett folkhav nedanför läktaren men läktaren var inte full, när de flesta från läktaren gick upp i ringen förstod jag att jag hamnat på backstage som var on stage liksom. jag gick ner därifrån och festligheterna startade. fyrverkerier i folkhavet, alla skrek drottningens sång med sån känsla att jag nästan började gråta för det kändes som en masspsykos, jävligt konstig stämmning. sen tände alla ljus för drottningen med stort allvar och där stod jag och kände mig ensam bland alla människor. sen tändes belysningen igen och matcherna startade! sjukt bra matcher men jag hade svårt att se någonting för det var så mycket folk överallt. med skoskav och träningsvärk så började jag cirkulera runt ringen för att försöka hitta en plats att stå på som det gick att se ifrån, ännu hellre en plats att sitta på. folk klättrade upp på olika saker för att kunna se bättre. när jag stod och tittade mot en lastbil och funderade på om jag skulle fråga om jag fick klättra upp så pekade en man i lastbilen på läktaren och sa att jag kunde sitta där. jag sa att jag nog inte fick det egentligen, att det bara var för folk som deltog men han sa att de inte skulle säga något om jag satte mig där. jag var så trött att jag övervägde att åka hem men ville verkligen se matcherna så jag gick upp på läktaren. olika konstiga saker avlöste varandra, en man i blå paljettkostym  gick fram till drottningens bild och när jag tittade ner på min kamera så knackade någon mig på axeln och bad mig ställa mig upp. män i paljettkostymer måste man stå upp när de passerar har jag nu lärt mig.

plötsligt hördes ett brak och en kollektiv panikkänsla spreds sig och alla kastade sig framåt för läktaren krashade! den var kanske 5-7 meter hög och rasade från ena sidan längst bak och alla försökta ta sig därifrån så fort som möjligt. jag kastade mig ner på våningen nedanför och de bakom mig kastade sig på mig. läktaren slutade dock rasa så vår hög av människor klarade sig utan att falla ner men alla var skräckslagna och satt och skakade och många rusade fram för att gräva fram de som hamnat under. jag kände att all förvirring och spänning redan innan kraschen var mer än vad jag klarade av så att platsen där jag satt rasade kändes bara för mycket och jag bestämde mig för att åka hem. vilket var lättare sagt än gjort det med. med så mycket människor på en plats var det svårt att få tag i en taxi, de taxis som fanns på gatan hade redan folk i dem och de krypkörde långsamt framåt pga alla människor. en motorcyckeltaxichaufför som var ledig frågade  vart jag var på väg. jag sa att jag skulle för långt för att kunna åka motorcyckel men han sa att jag aldrig kommer få tag i en taxi och om jag får det kommer det ta en evighet att ta sig någonstans pga av trafiken och alla människor. när han gav mig ett bra pris hela vägen hem var saken biff. väl ute på motorvägen utan hjälm så kändes det hela som en mycket dum idé och jag tror att den färden var min närmaste döden upplevelse hittills. vi körde i ett hål i vägen och jag flög upp och motorcyckeln vinglade till men chauffören lyckades räta upp den och vi fortsatte. väl hemma så tog han av sig sin hjälm och pratade fort och mycket på thai. jag antar att han också var uppskärrad av resan och pratade om det men jag vet inte.

när jag kom in kände jag mig totalt utmattad och slängde mig på sängen och tänkte att jag somnar med kläderna på såhär men bestämde mig för att gå upp och borsta tänderna. när jag gick och la mig ordentligt sen kunde jag inte sova utan låg och var orolig för att någon faktiskt gjort sig illa i krashen.

drottningens födelsedag är så typiskt Bangkok; förvirring, konstigheter som både är spännande och bra men som så lätt urartar.

jag har köpt ett yogakort på ett träningsställe och jag får även använda gymmet där. en tränare skulle hjälpa mig att göra ett program och jag träffade honom i torsdags. jag skulle börja med att värma upp med att gå på ett löpband. löpbandet kunde mäta min hjärtrytm och tränaren skrattade och sa att jag hade så himla dålig kondition. jag vet sa jag, det är därför jag är här. han skrattade och sa att jag var så himla dålig. sen började vi gå igenom de olika maskinerna. när jag skulle göra en magmaskin så skrattade han och klämde mig på magen och sa att jag var tjock. han pekade på en ganska tjock gammal tant och sa: “you and her, same same! hahahaa.” jag försökte hålla humöret uppe och sa igen att det var ju bra att jag var där och tränade då. han tog på mina ärr på armen och frågade flera gånger vad det var fast jag sa att han skulle sluta fråga och han kommenterade flera gånger hur svettig jag blev av att träna och hur tjock och svag jag var. till slut sa jag till honom att han inte var så nice och att han borde vara nicer och då sa han im sorry. och skrattade åt mig igen. efter passet så bad han mig sätta mig vid ett bord och frågade när jag ville komma nästa gång. han hade inte ens gjort ett program till mig och jag kände att jag nog inte behövde träffa honom nån mer gång fast jag redan betalt för tre gånger. sen sa han att han ville fråga mig om hjälp med en sak och sen frågade han om jag ville ha sex med honom!!!!! jag sa nej och då frågade han om jag kunde låna honom pnegar, han behövde nämligen 2500 baht (500 kronor). jag sa nej.

jag är rädd för honom. jag skulle kunna prata med hans chef eller något men jag vill inte ha en fiende som jag kommer vara rädd för att träffa när jag går hem i mörkret från träningen om kvällen. jag har tänkt att jag bara ska ignorera honom men det hela känns ju minst sagt jobbigt. vad är det för fel på människor? allvarligt talat. VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MÄNNISKOR?

om två timmar ska jag på yoga, han ska inte hindra mig från att gå dit.

idag när jag åt yoghurt så lämnade jag utan att tänka kvar lite extra på tallriken för Sion att äta. när jag kom på mig själv med vad jag gjorde började jag störtgråta av alla olika sorters saknad som kom över mig. jag saknar Sion. och jag saknar Sessan. och jag saknar att vara hemma och jag saknar Andreas så jag går sönder i bitar. om och om igen.

hej. min adress är:

Katrina Hirvonen
571/37 Supalai City Home Soi Ratchadapisek 10
Ratchadapisek Road, Huaykwang Subdistrict
Huaykwang District, Bangkok 10310
THAILAND

och mitt telefonnummer är: +66 (0) 8 2785 5910

ring skriv kom och hälsa på

prövade thaiboxningen idag ändå och det var jättekul. jag gillar ju verkligen thaiboxning och även om jag känner mig otroligt otränad så spelade det ingen roll när jag väl var igång där, då är träningen bara glädje. stället var riktigt sunkigt, sämre standard än Sor Vorapin tom med hål-i-marken-toaletter och duschar som gjorde att jag nästan kände mig ofräshare efter en dusch än innan. men tränarna var super och jag fick massage mellan ronderna och efter träningen. väldigt lekfullt och prestigelöst, precis som rolig thaiboxning ska vara. tyvärr var det väldigt dyrt där för det är bara för internationella “studenter” och chefen ville inte kompromissa med priset fast jag bara tänker träna på mornarna och priset även inkluderar eftermiddagsträning. kanske kostar jag på mig träningen ändå för den var bra och läget på gymmet är bra med tunnelbanan direkt till jobbet efteråt. men jag ska testa imorgon också och testa ett annat ställe innan jag bestämmer mig.

idag hade vi en hätsk diskussion på jobbet. en av praktikanterna tyckte att det skulle vara festligt om alla vi praktikanter gick på en sk “pingpong-show” tillsammans. jag påpekade att jag tyckte att det var problematiskt om en grupp som jobbar med mänskliga rättigheter skulle gå på någonting som är så nära förknippat med prostitution och allt vad det innebär i Bangkok. en kille gick helt i taket av den diskussionen och jag är otroligt glad att en sjukt vältalig tjej som jobbat här ett tag blandade sig i diskussionen och fick tyst på honom med ett: går du på en sådan show är du del av en exploaterande handling, its a fact. om du väljer att göra det är det en sak men då måste vara medveten om att det är det du gör. han ba: nej men det är ju bara en show! vi kan gå dit och dricka lite öl och ha kul. jag hatar honom.

vi har även haft en annan vild diskussion bland praktikanterna för några av de andra känner sig helt överkörda och utnyttjade. det känns bra att vi har den diskussionen men jag har inte alls de problemen då jag har andra chefer som är superbra. jag är väldigt nöjd med att jag fick arbeta med dem. idag meddelade mig högsta chef att han ska sluta, jag får inte berätta det för någon men de som är intresseade av den informationen förstår inte svenska så det är nog lugnt att jag skriver det här. han ska flytta tillbaka till Indien och frågade om jag är intresserad av att jobba i Indien. han sa att det kanske är för jobbigt pga värmen och maten. värmen och maten känns som det minsta problemet med att flytta till Indien. han sa att få vegetarisk mat är inget problem där, det är snarare ett problem om jag inte gillar vegetarisk mat. jag är inte alls intresserad av att börja jobba i Indien men jag är väldigt glad att han frågade mig, det känns viktigt med alla kontakter till arbetslivet som jag bara kan få tag på.

den vältaliga tjejen som jag skrev om innan är vegetarian och hon hade ätit på något ställe som hon verkligen gillade igår, en vegetarisk thairestaurang och vi ska dit idag!  och dessutom så har Andreas skaffat Halebop och kan ringa mig för en krona i minuten. bra dag idag.

och jag gillar ju kidneybönor men jag vill ha dem med salt och vitlök. men här tänker man i friare banor än så om den bruna bönan.

har precis kommit hem från en lång-weekend med mamma och Olli på Koh Samet. allting var egentligen bra, förutom att jag en gång fick akut matförgiftning och att jag brände mig i solen, men jag kunde ändå inte känna mig glad. jag badade i det varma havet under månen och stjärnorna och inte ens då släppte klumpen i bröstet. det är inte bara hemlängtan utan mycket mer än så. jag försöker intala mig att om jag klarar denna tid och om jag skulle komma på hur jag ska hantera dessa känslor så kommer jag vara värdens mest smärttåliga och kloka person efter detta. vi får se hur det går. just nu funderar jag på om jag skulle må bättre eller sämre av att träna thaiboxning imorgon bitti. jag skulle vilja komma igång och träna och jag brukar må bra av det men att träna innan jobbet och sen jobba i åtta timmar i detta tillstånd är kanske lite maxat. eller precis vad jag behöver, svårt att veta.

såg en hund med ett stor sår på svansen på Koh Samet. köpte ett paket korv till honom och skickar mina tankar till honom denna kväll. jag tror nog han kan klara sig om såret inte blir infekterat bara. livet är så hårt.

det händer så mycket här hela tiden att jag i min almanacka skrivit en lista på saker jag borde skriva om i min blog. det som står på listan är:

*bio med familj/kompisar

*amerikansk vänskap

*fint massageställe

*magsjuka

*jobbet

*”out for drinks”

men jag vill börja med att skriva att idag skulle jag städa och tvätta för första gången och skulle bara iväg och handla tvättmedel osv. alla ärenden som i Sverige tar en kvart tar 2 timmar för mig här. typ hitta tvättmedel för maskintvätt för kläder som inte är vita. *suck. jag kan inte förklara hur trött jag är. på vägen hem såg jag iallfall inte ut som någon turist längre utan som en riktig Bangkokbo med fem kassar och en ryggsäck som jag satt fast olika saker på, typ skurborstspinne på en motorcyckeltaxi. jag fick dessutom chauffören att köra upp på trottoaren på ett ställe där det var svårt att köra om bussarna.

jag har köpt en mask som jag brukar ha när jag åker motorcyckeltaxi, det känns typ som om hela ansiktet geggar igen av avgaser annars. två gånger har jag fått ha hjälm när jag åkt också. en gång räckte chauffören en hjälm till mig mitt i en farlig omkörning, förmodligen därför. han som körde motorcyckeltaxin jag tog hem från affären använde sin extrahjälm som förvaring till sina grejer.

men punkterna då.

bio med familj/vänner. en kille som också är praktikant på jobbet pratade om olika bioställen i Bangkok. jag älskar att gå på bio och speciellt att pröva nya ställen så jag frågade om jag fick följa med på nästa film han skulle se. jag tillade att om han inte skulle på någon date vill säga. han såg ut som om jag hade frågat om jag fick se honom naken eller något. han belv sjukt besvärad och sa att han skulle gå med sin familj. jag sa att han kunde ju fråga om jag fick följa med och säga att jag var ensam och inte kände folk i Bangkok än. det var tydligen otroligt olämpligt. jag kände mig så himla kulturtrött efter den händelsen, herreguuuud vad är problemet liksom. han är så sjukt konservativ att bara för att jag är tjej så skulle det bli VÄRSTA grejen för hans familj liksom. och här försöker man ta lite socialt ansvar och själv ta initiativ men det blir lätt så fel. han berättade sen också att den enda gången som han varit på bio med någon annan än sin familj är tre gånger när han gått med kompisar. det verkade vara värsta stora grejen och han berättade vilka filmer de sett och allting. killen är 26 år.

amerikansk vänskap. samma dag som jag började så började ju en amerikansk tjej också som jag skrivit om tidigare. jag vet inte riktigt vad jag menade med den här punkten men det var nog att vi har fortsatt att se efter varandra lite och umgås fast vi nog inte gillar varandra så mycket egentligen. en dag såg jag att hon var ledsen och så gick jag efter henne och frågade om vi inte skulle göra något så åkte vi och åt pizza och gick och shoppade. hon vill gärna prata om saker som vad som skulle hända om en tjej frågade en kille om de skulle hitta på något nån gång istället för att det alltid är killen som måste fråga. jag känner mig väldigt förvirrad av samtalen för jag trodde inte på riktigt att det fanns människor som hon fortfarande. men de lever och frodos där borta i amerikat. jag tror inte att jag någonsin har träffat någon så gammeldags och konservativ som hon. jag vet inte om jag skrev det tidigare men en annan gång så kollade hon på ringar och hittade en fin billig ring som hon tyckte om men hon ville inte köpa den “för det är killars jobb att köpa ringar”. hon har ingen kille och pratar hela tiden om hur gärna hon vill ha en. hon säger att som person tenderar hon att vara väldigt lojal men den lojaliteten skiftar beroende på vilken kille hon är intresserad av. hon ger mig huvudvärk.

fint massageställe. ingenting är som man tror i Bangkok. det finns ett ställe på min gata som jag går förbi varje dag soms er ut som ett riktigt fint spa. utanför har de en liten damm och fontän och bilder på orchidéer och typ massagebänkar. en dag gick jag in där och frågade vad thaimassage kostar. de sa att de bara hade massage för män. jag sa snabbt okey och vände, jag bor nära nån typ av lyxigt porrdistrikt så okey, det var ett sånt ställe. när jag var i trappen ner kom två personer till dörren och ropade efter mig: he can give you massage, he is not a boy, he is a girl. sen sa de att thaimassage bara kostade 700 baht och han som var en girl såg typ full/hög ut och sa med nån typ av “porrig” röst: “i can give you massage, very goooood masssaaaage”. på vanliga ställen brukar thaimassage kosta 250 baht.

magsjuka/jobbet/out for drinks. nu är jag trött på det här bloginlägget för det blir så himla långt, jag började skriva det för flera dagar sen. magsjukapunkten handlade om att jag har varit magsjuk. detaljer är bara äckliga. jobbet var väl tänkt att beskriva jobbet. jag har fått en uppgift att skriva nu och jag är lite nervös. organisationen jag jobbar på har förresten hemsidan http://www.forum-asia.org/. “out for drinks”. de har gått ut flera gånger efter jobbet praktikanterna här men jag har aldrig känt för att följa med, har varit och testat yoga istället och sånt. en dag så frågade en av tjejerna som haft praktik här ett tag om när jag kan gå ut så skulle vi gå när jag kan. jag kände att jag får väl gå ut en gång iallafall då men det var riktigt kul! vi gick till ett ställe som heter Shades of retro som var supermysigt och det kom massa annat folk dit också och det hela var väldigt lyckat helt enkelt.

mitt internet hemma fungerar inte så bra. i fredags hade jag och Andreas bestämt att vi skulle ses på Skype men sen gick det inte att gå ut på internet. jag ringde internetsupporten och han försökte hjälpa mig över telefon. till slut kom nån full tekniker hem till mig som försökte fixa men som inget kunde göra. till slut ringde internetsupportchefen till mig och sa att han skulle komma till mig dagen efter men att om jag absolut behövde internet just då kunde jag gå till deras kontor och låna dator där. jag ville verkligen prata med Andreas så jag gick till det stället som han hade beskrivit. därifrån hördes hög musik och folk som skrattade, fest helt enkelt. jag knackade på ändå och möttes av två fulla snubbar som dels inte fattade engelska och dels inte alls verkade vara nån internetsupport. men de var trevliga och försökte få andra människor att låna ut sitt internet i deras lägenheter till mig. när jag fattade vad de höll på med så sa jag att det inte behövdes och gick hem. utmattad.

dagen efter kom mamma och Olli på morgonen. jag fick brev och en magnet av Elina där det står “systrar och choklad gör livet uthärdligt” och massor med choklad! det är verkligen sant det. sen var vi var på the Weekend Market, en enorm enorm marknad och jag fick tidiga födelsedagspresenter. bland annat en kokplatta så nu kan jag laga mat hemma. det känns väldigt skönt att kunna göra det.

jag skriver från jobbet och måste nog skriva på andra saker nu. ska försöka skriva oftare och kortare i bloggen i framtiden. och snart ska jag lära mig hur man laddar upp bilder.

tack för alla kommentarer fina ni, lyllo mig som har så många underbara där hemma att komma tillbaka till.

nu när jag passerat veckostrecket här i Bangkok så förstår jag att när jag kom hit så fick jag nån typ av chock. den börjar lägga sig lite och nu har jag mer vanlig hemlängtan. igår gjorde jag något som jag tycker är höjden av acklimatisering; jag köpte ett munskydd! ett sånt som läkare och tandläkare har. många har såna här pga avgaserna och rädsla för svininfluensan. när jag kom hem från gymet som ligger en bit utanför centrala Bangkok (nästan en timme med taxi) så tyckte jag luften var svår att andas så jag köpte ett munskydd. får se hur det känns att gå runt med ett sånt. bilder kommer!

jag åkte till Sor. Vorapin igår, stället där jag och Andreas (jag vill inte skriva Andreas utan älskling hela tiden men jag förstår att det låter töntingt så jag låter bli. men förstår ni hur kär jag är i den människan?) var och tränade. när jag började känna igen mig från taxin fick jag en klump i magen, allting kändes så annorlunda när vi var där tillsammans. dels var det första gången jag såg det och då älskade jag Bangkok men mest att då upplevde vi tillsammans. nu är jag ensam vilket gör att inget är riktigt kul. när jag gick in på den7 eleven där jag första gången köpte mitt favoritiste Oishi kände jag mig helt enkelt bara ledsen. då ringde mamma på mobilen! väldigt märklig känsla att vara på en plats och helt inne i tankarna om hur det var för ett och ett halvt år sedan och sen ringer mamma och mormor. mormor sa fina peppande saker om att hon är stolt över mig som är ensam i en så stor stad och att jag måste komma ihåg att äta ordentligt. och att hon vet hur det känns att sakna. allting är så känslosamt hela tiden, jag är så känslosam. en tjej från USA som började samma dag som jag säger att jag borde sluta känna så mycket för allting. hon säger att hennes hjärta är av sten. det är inte mitt hjärta. Andreas sa igår att hans hjärta är gjort av katt.

Anyway, sen gick jag ut till gymet. sjukt känslosam och nostalgisk och tänkte att det kanske  var en dålig idé att åka dit, att det bara skulle påminna mig om hur ensam jag är nu. men väl där möttes jag av Chais kramar (Chai är hon som gör maten där) och gymmet kändes bara hemtrevligt och skönt att komma till. jag köpte ett par nya thaishorts för jag tog inte med mig några hemifrån, ett par snygga rosa med silver flames på. pratade lite med några tränare som vi träffade där om olika saker som hände när vi var där. sen började träningen. det var skönt för jag visste precis hur den går till även om jag inte orkade nånting alls nästan. efteråt var jag helt slut. när jag och Andreas var där så förstod vi inte förrän efter en vecka att vattnet vi drack var från kranen, vi hade mått perfekt ändå så vi fortsatte att dricka det vattnet. igår tänkte jag att jag kanske inte borde dricka vattnet som de ställt fram i ringen men jag gjorde det eftersom jag kom ihåg hur bra det gick sist. jag vet inte om det är tankens kraft som gör det, tanken att jag nu vet vad det är för vatten jag drack, men min mage är INTE bra idag. jag gillar stämningen på gymmet, de är som en familj där. mycket bråk och ibland tom aggressivt men mycket kärlek också. inget stelt kallprat, ingen artighet. ärligt.

det var skönt att bli så trött i kroppen, jag måste hitta ett gym närmare att börja gå till. idag ska jag träffa tjejen som säger att hon har ett stenhjärta (och att hon ÄLSKAR USA) och shoppa. jag känner mig inte så sugen men försöker tänka att det är bra om jag försöker göra så mycket som möjligt.

ikväll ska jag träffa min yogalärares kompis kompis. snacka om att jag försöker med allt just nu! jag pratade med min yogalärare innan jag åkte hit (för han har varit här mycket) och han sa att jag borde kontakta hans kompis som bor här. jag har gjort det men han är i Canada nu men när han fick höra att jag har fått en kulturchock och är allmänt förvirrad i den här staden så skrev han mail till tre kompisar: “I would like to introduce you to Katrina. Katrina is from a small town in Sweden and she is a bit overwhelmed with Bangkok right now. Katrina is a vegetarian and in to muay thai and yoga. Could you please talk to her…” typ så. beskrev mig som värsta lantisen i stan, vilket jag är också! så idag ska jag träffa hans jobbarkompis som också är yogalärare och gå ut och äta koreansk mat. det känns lite ansträngt men kan kanske bli kul. jag som inte ens tycker så mycket om att träffa nya människor! här konfronteras jag med alla mina rädslor. igår på Sor. Vorapin träffade jag en av tränarnas fru som berättade om att en av hennes katter blivit uppäten av en orm. jag sa att jag inte ville höra något om det men hon fortsatte att beskriva hur polisen hade fått komma och försökt att dra ner ormen från trädet och blabla… alltså det kryper i mig av att skriva det här. jag har verkligen ormfobi. det är kanske något som jag får se som positivt med att bo i den här smörjan av bilar och avgaser, just här borde inte så måna ormar klara sig.

vet ni. det här är det absolut jobbigaste jag gjort någonsin. och jag var inte beredd på det! jag försöker slå undan tankarna på att åka hem men kan inte släppa det helt. flera gånger har jag tänkt att jag bara ska sätta mig i en taxi och be dom köra mig till flygplatsen och så tar jag första flyget hem utan mina saker eller nånting. jag skiter i mina saker. sen tar jag mig samman, biter ihop, försöker göra något konstruktivt och tänka positivt. jag ska inte vara här för alltid, det här är en otrolig chans att få lära mig massor, jag skulle inte få någonting gjort och bara känna mig misslyckad om jag åkte hem osv.

som nu. jag tror inte jag borde ligga kvar här i sängen och skriva hur länge som helst. jag ska gå upp och äta frukost och sen gå ut och köpa en virknål så jag kan virka på mina robotar. får se om jag träffar amerikanen. eller försöker hitta ett thaiboxningsgym. eller skriva in alla anteckningar från jobbet som jag har på lösa papper i mina anteckningsböcker jag köpt. ett block för varje land i södra asien. jag vet inte om jag skrivit det förut men mitt jobb är att bevaka nyheter och rapporter från FN och andra organisationer rörande södra asien (Afghanistan, Pakistan, Indien, Bhutan, Nepal, Sri Lanka, Bangladesh och Maldiverna). sen ska jag skriva analyser och artiklar utifrån det materialet. svårt och läskigt. men nästa vecka ska jag fortsätta att bara läsa. veckan efter det måste jag börja skriva. alla jobbar hårt på kontoret, sjukt hårt. de flesta är där på kvällar och helger. min handledare sa att jag kunde ju vara ledig i helgen eftersom det var min första helg, det får mig att förstå hur det kommer bli. men jobbar vi på helgen har vi rätt att ta en dag ledigt sen och vi får ta ledigt en dag varje månad också. så om jag jobbar på helger så kan jag vara ledig lite mer sen när jag får besök, det är ju bra. väldigt annorlunda från Sverige bara där det är så självklart med att vara ledig på helger osv.

men jobbar jag hårt lär jag mig mycket och tiden går fort. det vill jag. jag längtar till julen.

inatt sov jag. först en timme och jag vaknade men sen NIO timmar till. efter detta vaknade jag som en helt ny människa. egentligen kan man säga att detta är som första dagen på jobbet, inte bara för att jag är en människa som sovit utan även för att vi fått en ordentlig introduktion till allting idag.

jag berättade för min chef att jag vill skriva min d-uppsats när jag är här och att jag vill skriva om någonting som har med södra Asien att göra. vi pratade om olika ämnen och olika konflikter och kom fram till att kanske någonting som har med Sri Lanka eller Nepal att göra, det känns spännande tycker jag. han sa att om jag har pengar så kan vi åka dit och träffa våra (shit VÅRA liksom, Forum-Asias) medlemsorganisationer där. wow! jag har inte pengar men känner inspirationen komma. här finns det möjligheter till massor. och min chef är nån typ av juridikprofessor med sjuk pondus men han säger om och om igen att vi inte ska vara så formella med honom utan bara komma in till hans kontor eller skypa honom om vi vill något. han har varit nån typ av chef för Amnesty i Indien också och är en såndär person som sitter inne med så otroligt mycket kunskap och erfarenheter att bara vara nära honom gör att jag lär mig sjukt mycket.

i helgen ska jag nog åka till Sor. Vorapin, stället där jag och Andreas var och tränade och jag verkligen trivdes. tänkte att det kunde vara skönt att åka dit och träna massor och bara ligga i en hängmatta resten av tiden och fly undan centrala Bangkoks kaos för några dagar.

det är en ny kille som börjat jobba här, inte som praktikant alltså, som jobbat på FNs kommisariat för mänskliga rättigheter i Nepal och han känns också jävligt inspirerande. han har inte betsämt sig om han ska vara kvar här så han har inte hyrt någon lägenhet än men funderar på att hyra där jag bor. det skulle vara jättekul att ha någon att åka till och från jobbet med osv så jag försöker peppa honom till det.

vi går ut och äter lunch tillsammans praktikanterna och det är jätteskönt för då är det en kille som är thai som följer med, han är helt införstådd med vad jag äter och inte och beskriver varje dag ordentligt att jag vill ha vegetarisk mat utan ostronsås och allt det där som kan vara svårt att få till om man inte pratar thai. skööönt!

igår satt jag på kontoret och läste olika rapporter om situationen för mänskliga rättigheter i södra Asien och läste om “dowry related violence” och “acid attacks” och visste inte riktigt vad det var så jag googlade. det jag hittade var chockande:  http://www.wsws.org/articles/2001/jul2001/ind-j04.shtml och http://feeds.bignewsnetwork.com/?sid=515974. jag blev illamående och det kändes så sjukt att sitta och läsa om syra i ansiktet för att någon ville skiljas och samtidigt må så dåligt som jag mått av att inte vara hemma. till slut orkade jag inte läsa mer och bara satt och väntade på att tiden skulle gå så jag fick gå hem och lägga mig. det kändes som om jag skulle spy av blandingen av extrem trötthet och att jag var så sjukt illa berörd. tiden tycktes ha stannat så till slut sa jag att jag mådde dåligt och gick hem. när jag stod och väntade vid hissarna så vem kom om inte ängeln Pi. hon frågade hur jag mådde och gav mig kramar och upprepade att jag bara ska ta det lugnt och att allt kommer blir bra.  gick och fick thaimassage i en timme (bara 50 spänn) och somnade under huvudmassagen. gick sen hem och sov.

om en vecka kommer mamma och Olli och hälsar på! eller de ska på semester så de ska inte vara i Bangkok hela tiden men ändå. kul!

saker och ting börjar röra sig.