Var sjukt nervös innan jag kom iväg och som vanligt hade jag snurrat ihop dagarna och trodde att jag skulle åka redan på tisdagen istället för onsdagen då jag faktiskt flög ned. Flygresan började runt två svensk tid och tog tio timmar. Jag hade försökt att gå upp tidigt så att jag skulle kunna sova på flyget men det gick inte något vidare. På vägen flög vi över Moskva och sedan söderut över Afganistan, Pakistan och Indien. Tror att solen gick ned redan över Ryssland. Brevid mig satt två tanter som skulle hem till Taiwan. Vi gjorde ett par försök att kommunicera men det gick inte så bra. Planet landade mellan sex och sju på morgonen thailändsk tid. Efter att ha plockat upp bagaget och en kort stunds förvirrat försök att förklara var jag skulle satt jag i en (snordyr) taxi hem till Katrina.

Efter det här är minnena lite huller om buller, skall försöka skriva i rätt ordning. Första dagen var Katrina hemma och vi åkte in till MBK som är lite som en stor marknad i fem sex våningar med väldigt många jättesmå butiker. I väldigt många av de små affärerna fanns olika apparater (ficklampa, luftfuktare, mp3-högtalare) i form av grisar. Jag hade i förväg plottat ut olika vegetariska och veganska restauranger som jag letat fram på happy cow i ett kartprogram i mobiltelefonen. Vi passade på att äta raw food på Ariya Organic Cafe. Vi avslutade dagen med att gå på Gamer men jag var dessvärre helt slut efter att inte ha sovit något på två dygn att jag somnade ett par gånger och hade lite svårt att hänga med i handlingen.

Bio i Thailand kostade som mest 60 kronor men då var det 3D-bio och kanske dubbelt så långt mellan raderna som på svensk bio, den billigaste bion vi var på kostade 20 kronor. Innan varje film visas en kort film om kungen (som varje biograf eller biografkedja själva producerar) och alla i salongen måste ställa sig upp för att hedra kungen. Ganska konstigt. Det är ju för övrigt belagt med långa fängelsestraff att ens skämta om kungen i Thailand om någon missat det.

På fredagen jobbade Katrina så jag åkte själv in till Siam som är ett område (eller namnet på skytrainstationen bara?) med flera gallerior med (Siam Paragon, Siam Center och Siam Discovery Center). Paragon framförallt var mycket större än någon form av shoppingcentrum jag någonsin varit på, verkligen så att man på varje våning vid något tillfälle var osäker på i vilken ände av det enorma huset man befann sig. Jag gick hela eftermiddagen kors och tvärs genom de stora galleriorna utan att hitta något jag ville köpa. Till slut råkade jag impulsköpa en mycket dyr CK-kavaj och skjorta som jag är lite osäker på i vilket sammanhang jag någonsin kommer använda. Högst upp i Paragon låg också en filmstad med kanske 20-30 biografer och en iMax-biograf (vi snackar fyra våningar hög duk).

Lite osäker men jag tror att fredagen avslutades med besök på ett ställe som hette någonting med vintage med några av katrinas kollegor från forum asia.

På lördagen tog vi tunnelbana och sedan skytrain till floden och sedan flodbåt till chinatown. Det här var första dagen som var riktigt varm (dessutom hade jag ju mest hängt i AC-kylda gallerior innan) och jag svettades som en gris. I chinatown fanns smala gångar genom kvarteren med små butiker och stånd som sålde krimskrams, väskor, tyg och lite allt möjligt. Katrina köpte tygfjärilar.

Efter chinatown tog vi en taxi till Khao Sarn Road, västerlänningland i Bangkok. Tusen affärer och gatuförsäljare och spåmänn och massageställen och vandrarhem/hotell. Jag köpte ett par T-shirtar med apor på. Vi avslutade dagen med att äta på Thamna Hometaurant en bit bort från värsta turiststråken.

Efter det åkte vi till Siam och gick på robotfilm på iMaxbiografen. Filmduken var typ fem våningar hög, så stor att det kändes lite som om man var inuti filmen. Filmen var inte så bra.

På söndagen åkte vi utåt från stan och gick på Chatuchak weekend market. Sjukt stor marknad med flera tusen stånd i smala gångar. Piratkläder, tyger, skor, krimskrams, konst, mat, godis. Där skulle också finnas djurförsäljning men vi lyckades undvika den delen. Katrina letade efter något speciellt men nummreringssystemet gick inte att begripa och vi hittade aldrig rätt. På kvällen åt vi på en italiensk vegetarisk restaurang som hette Govinda (och inte hade något med hare krishna).

På måndagen jobbade Katrina igen och jag testade lite nya shoppingställen, började dagen på Emporium och lunchade sedan på en indisk restaurang som hade vegetarisk propaganda på första två sidorna av menyn. Efter det drog jag vidare till Central Grand Plaza där jag efter någon timmes vandrande lyckades hitta ett par skor jag faktiskt gillade.

På kvällen åt vi på Govinda igen. Sjukt stor antipasto avsmakningsförrätt och avocadosallad med sojaräkor till varmrätt. Väldigt gott.

Sedan tog vi taxi till Banyan Tree Hotel, åkte hiss 59 våningar upp, gick tre trappor upp och befann oss sedan på hotellets tak där de byggt en restaurang och byggt en bar. Lätt en av de häftigaste platser jag varit på i mitt liv. Utsikt över hela bangkok, bara staket runt inget tak eller några väggar. Vi drack lite drinkar och babblade om demokrati och sedan åkte vi hem.

På tisdagen tyckte jag att det var dags att vara åtminstone en smula kulturell och tog mig till floden för att åka flodbåt till stadsdelen där det finns en massa tempel och palats. Kollade på “The Reclining Buddha”. Han låg ned. Sedan lite tempel runtikring. Efter det traskade jag till Khao Sarn Road och åt Pad Thai på May Kaedees. Sedan gick och gick och gick jag för att komma tillbaka till närmaste skytrainstationen.

Dagen avslutades med bio med en jobbarkompis till Katrina och middag på Cabbage and Condoms (sjuukt stark tofu-curry).

På onsdagen gick jag först på 3D-skräckfilm, vilket var rätt obehagligt faktiskt, och sedan traskade jag runt på MBK igen. Mötte upp med Katrina efter att hon slutat, åt indisk mat på Dosa King, åkte till Lumphini Night Market och köpte ett par T-shirts innan jag tyckte att det var dags att åka hem för att hinna med flyget som gick 01.05 på natten.

Kolla in: http://www.ekobar.se/

Tre sorters sillsubstitut: senap, vitlök och chilli-aubergine.

Det som är så märkligt är att en chefsläkare går ut och förespråkar anekdoter som motivering till kostråd före vetenskapliga bevis. Han listar tre “observationer” på tillfällen då minskat fruktintag lett till viktminskning, helt ovetenskapligt men ändå enligt honom bra bevis på att frukt leder till fetma. Han fortsätter: “Inom exempelvis antropologi eller etnologi skulle observationerna däremot vara intressanta och tillmätas stort värde. Det finns tusentals liknande. När folk slutar att äta frukt i tid och otid så reduceras deras vikt och de känner sig friskare.”

Bra där Christer Enkvist – just läkare är ju de som borde vara mest positiva till anekdoter som grund för behandling av åkommor. “En gång hade jag vårtor och då gned jag in dem med fläsk som jag sedan grävde ned och nu är vårtorna borta”, “Min dotter hade cancer men vi bad till gud och nu är hon frisk.”…

Jag har inget emot ägg i princip, om hönsen mår bra, till exempel om man har egna höns. Det jag vänder mig mot starkt är industriell äggproduktion (vilket ju faktiskt är vad de flesta svenskar äter, oavsett om det är frigående höns eller ekologiska ägg)

En svensk industrihöna får leva ungefär 17 månader innan hon anses vara en uttjänt produktionsenhet där utgiften för foder inte matchar inkomsten för ägg. Därefter går hönorna till slakt. En höna som inte är en del av äggindustrin kan bli upp till 10 år gammal.

De ursprungliga höns som alla värphöns härstammar ifrån värper ägg ett par gånger om året som de sedan ruvar. Den framavlade höna som används i äggindustrin idag värper över 300 ägg om året. Att hela tiden värpa och aldrig komma in i den naturliga ruvningsfas som kommer efter värpandet sliter på hönans kropp (bl.a. benskörhet på grund av allt kalcium som går åt till äggskalen) och gör hönorna mer aggressiva.

Läs mer i en ganska ny rapport från djurens rätt.

Klimatkris

Hotellet vi bodde på låg mellan Hyde Park och Regents Park och var helt ok, trots alla förvarningar om sunkig standard på boende i England (det kostade iofs runt 1100 kr natten också). På hotellet serverades dessutom vegansk frukost, vilket var anledningen att vi valde det. Det finaste med rummet var att det hade kristallkrona.

Höjdpunkterna var Stables Market i Camden där det shoppades friskt av somliga i sällskapet. Cyberdog och Hexagon kommer nu att ha råd med sina respektive personalfester. Bland annat köpte jag en snugg armbandklocka och kläder med fack för raveknark (vad jag nu skall stoppa i dem). Lost Planet var också trevligt – ungefär som SF-bokhandeln.

Vi åt på:

Burgare på RedVeg

• Mildreds som var en total besvikelse. Man har ju hört så mycket om Mildreds från diverse otillräknerliga typer. Jag åt en wok som smakade i princip ingenting med en “marinerad” tofu som var “grillad” så att den hade en bränd yta tjock som panering. Tofun smakade heller ingenting.
• Eat and 2 Veg som var helt ok. Grönsakscurry med tofu och stekt ris åt jag där.
• World Food Café – jag har haft kokboken i en massa år. Inte alls vad jag trodde, jag hade fått för mig att det var typ en lyxrestaurang men det var snarare som ett bra Hermans fast utan buffé – perfekt lunchställe. Min mexico-refried-beans-tallrik kanske inte var fantastisk men Morry åt en “västafrikansk” gryta som var grym. Dessutom var de väldigt trevliga.
• RedVeg – grym vegetarisk snabbmat, vegansk hickory-smoke-hamburgare mums fillibabba! (Efter mildredsbesöket sista kvällen var jag dit en gång till för att jag ville ha en godare avslutning på resan)

Sammanfattningsvis så var maten överallt sådär lite mesigt kryddat, vet inte om det är en engelsk grej att inte krydda ordentligt kanske. Utöver det så var det nemas problemas med vegansk mat i London, bara man kollar upp i förväg var ställena ligger för det är så stort att man inte direkt snubblar över dem av ren tur.

• 300 g fast tofu (ett paket markatta-tofu)
• En klyfta vitlök
• Två-tre matskedar olivolja
• En matsked dijon
• Två-tre matskedar hackad färsk timjan
• En halv matsked b-jäst (frivillig)
• Två teskedar liquid smoke
• Pressad citron, peppar och salt efter behag

Ner med allt i mixern bara och mixa tills det är en smet. Ha i mer olja eller lite vatten om du har fettskräck. Använd som fyllning i cafémackor med lite sallad.

Hursomhelst så känns allt bra när jag får äta sorbet. Mmmm sorbet. Blodapelsinochingefärssorbet är som kärlek fast lite bättre.

Om det hade bjudits motstånd hade jag nog kunnat klämt ned en sådär tre till utan att må riktigt illa. Hoppas dock att jag satt ett databyrårekord som skall stå sig så jag kan låta bli ostpizzarace i framtiden.

Jag berättade om det hela för Katrina som verkligen gick igång på att prata om pizza hut och sade att hon skulle tjata på mig om att äta där när jag hälsar på. “Du var ju köttis när vi var tillsammans” tyckte hon var ett argument för att äta ostpizza. Jag är inte övertygad.