Idag har jag tränat på gymmet för första gången på en månad eller så. Jag hade Robin från jobbet med mig, han tränade för första gången någonsin. Eller åtminstone sedan gymnasiet.
Efter 10 minter uppvärmning, en grundlig kontorsråttevända bland muskelmaskinerna och slutligen en fyra fem minuters spurt på en springmaskin blir jag likblek och lite grön (enligt Robins utsago) i ansiktet. Det känns som om jag skall svimma och för att inte slå ut framtänderna mot stengolvet på gymmet lägger jag mig ned i ett fönster. Efter att ha legat där och flämtat i en stund får jag lov att vingla iväg till toaletten för att spy.
Sensmoralen är: det är fett att träna så man spyr



